MackieNilo

Allt började den 4/12 2007 när vi gravtestade mej för andra gången och det nu visade sej vara positivt :) både jag och robert blev glada men lite chockade för de va ju inte direkt planerat men vi skyddade inte oss så de va klart att de skulle hända.

Ringde sen då till mödrarådgivningen för att boka tid o efter första besöket så var datumet 4/8

Sen var det tre månader av illamående, kunde inte dricka kaffe och klarade inte av starka lukter så som parfym. Mådde sm mest illa på kvällarna efter middagen ungefär så jag var inte direkt rolig att umgås med då ;) Sen ringde jag ju då mödrarådgivningen för att få komma på inskrivning och efter första besöket så sades det att han skulle komma 4/8-08

Sen la sej illamåendet och allt började sjunka in att man var gravid.

sen börja vi fundera på va de va för en liten i magen, jag trodde på en flicka o då skulle de bli en Alicea och robert trodde på en pojke som han ville att skulle heta Liam.

28/2-08 var vi på första Ultraljudet och vi va så nyfikna så vi ville ha reda på va de va för en och det visade ju sej vara en pojke som vi sen efter de kallade Liam. Då ändrades även datumet till 2/8-08

3/3 åkte jag till usa och var då i v.18 och kom hem när jag var i v. 21 så då hade de hänt grejjer. Magen började synas ganska bra :) sen var det en tid av väntan.

21/6.08 gick jag på mammaledigt

2/8 närmade sej och passerade så vi var på överburenhets kontroll 12/8-08 allt var okej, det var bara att vänta vidare...

var på kontroll igen den 15/8 allt var okej, var bara att fortsätta vänta...

var sen på kontroll igen den 19/8 då hade den eviga väntan börjat bli väldigt jobbig, kände inte samma glädje o förväntningarna hade lagt sej...då såg doktorn att fostervattnet började minska och moderkakan började säga upp sej så han ville ha in oss den 21/8 kl. 07.45.

21/8 kom och dokorn undersökte mej och sa att vi skulle sätta igång mej så vi fick åka o hämta våra saker och komma tillbaka till BB och prata med en sjuksjöterska som sa att doktorn sagt att han nu ska ut på ett elr annat sätt så hon gick igenom hela igångsättningen och även alt.2 kejsarsnitt. Jag fick ett piller som skulle sätta igång mej men inget hände... fick sammandragningar men inget som gjorde ont och inget ändrades kroppsligt, tappen fortfarande 2,5 cm. sen fick jag ett till piller på eftermiddagen, inget mer hände, sen skulle jag fasta för då skulle han ju plockas ut på fredagen så vi övernatta och det blev morgon med en ny doktor (korvela) som tyckte heeelt annolunda... Jag skulle sättas igång igen med ökad dos...

Samma visa igen tappen 2,5 cm och fick till och med mindre sammandragningar än dagen före... va bara en enda pina för oss.... sen kom lördag morgon och läkaren tyckte att vi skulle åka hem över helgen... då började jag bli arg, vadå åka hem?! andra doktorn skulle ha plockat ut honom och min moderkaka börja säga upp sej, Barnet då? jag sa det till han dr. korvela att om dom skickar hem oss så e de på deras ansvar ifall nånting händer me vårt barn, vi har ju inte direkt nån CTG apparat hemma så vi kan kolla hjärtljud osv. blev arg och ledsen och väääldigt besviken... ville ju ha våran pojke som dom lovat oss, vi skulle ju inte hem utan han... men doktorn tyckte att han verka ju hade bra där inne så han såg ju ingen anledning till att ta ut han, men vi då? jag va ju för h*vete 21 dgr över tiden, de va ju skit jobbigt för oss allt de här... sååå doktorn sa att han lovar att de blir på måndag för våran skull, annars kunde han få va kvar tills han ville komma själv... min uppfattning var att han kunde va kvar till hjärtljudet börja svikta, tills hans liv va i fara och allt sku bara bli pannkaka, typ akut kejsarsnitt osv osv... för de enda de pratades om var ja men hjärtljudena e ju fina oj va fina hjärtljud nu får han va kvar... uch va arg ja va så på söndagen 24/8 när vi va in på CTG så sa vi att vi vill träffa den andra doktorn som haft hand om oss fram till helgen för han verka ju bra mycke mera männsklig.

25/8-08 kom in till BB till kl.09.00 och fick som vi ville, träffa den andra doktorn.

hade även fastat mej själv så att dom skulle kunna ta ut våran son om dom ansåg de... och dom undersökte mej och såg att tappen fortfarande va nu ca.2 cm så de blev ord och inga visor. han skulle plockas ut via kejsarsnitt var ju nu 23 dgr över och ingenting hände. tiden blev 13.30 på operation.

Före de så satte dom kateter vilket va lite obehagligt men gjorde inte ont, sen så fråga ja ju om den där ryggmärgs bedövningen och då sa barnmorskan att ja sku få både epidural o ryggmärgsbedövning men de sku inte kännas knappt för dom skulle bedöva en innan... ooookej tyckte ja de lät skumt men okej.

13.05 redan så rullades jag ner till operatin med barnmorskan Petronella och Robert o så lämna dom mej där med OP personalen så gick dom och bytte om till OP kläder.

frågade sen OP personalen anbående bedövning och då sa dom att BB personalen skulle satt bedövningssalva 2 timmar innan så de blev ingen bedövning, blev då ännu mera skakis men sen så sa dom oxå att de bara skulle sättas ryggmärgs bedövning så de va ju skönt...

sen så fixa dom i ordning allt o robert kom in o barnmorskan o så sku dom sätta bedövningen... oj oj... fy satan satan va ont de gjorde och vilken tid de tog... kändes som dom skrapa på kotorna i ryggen fy fan säger ja bara... ja höll mej länge men sen kom nog en tår för de gjorde ju helt galet ont... va ju oxå jätte nervös.

sen tog bedövningen och dom börja skära i en, kändes rätt skumt faktiskt, man kände att dom böka runt men ändå inte... sen så sa dom 13,57 att nu blir ni föräldrar o så hörde man hur vår fina son skrek, de va sååå magiskt så underbart oj oj va fint de va!!! o vi grät :) o så va han ju en 10 poängare ;) sen gick robert o klippte navelsträngen o så kom han o visa vårt fina underverk. sen gick han o barnmorskan o våran son upp till bb för vägning mätning och tvätt och så skulle ju robert sitta me han...

Under tiden fixa dom ihop mej o sen så körde dom mej till uppvaket så skulle ja va där tills att bedövningen släppt... oj va de gjorde ont i magen när den släppte så ja fick rätt mycke smärtstillande... sen vänta jag på robert och Nilo. de va så fint när dom kom ner sen, mina pojkar :)

ja sen rullades jag upp och så ringde vi och messade den fina nyheten :)

resultatet blev Nilo kl.13.57 ,25.08.08, 3710 gram, 51 cm lång, 36,5 cm i huvudomkrets och 10 i apgar.

Visade sej sen att han legat "fel" i bäckenet, med hakan uppåt ist för ner mot bröstet så han skulle inte ha kommit naturlig väg.

Fick oxå veta att skulle dr. korvela bestämt så skulle dom satt igång mej på måndagen igen o först tagit ut våran son den 26:e ... lögnhals säger ja bara... han titta inte ens åt vårt håll elr en hälsa på oss när vi mötte han undre BB vistelsen... gubbe.

blev på BB t.o.m 30/8-08 kändes som att ammningen var okej då... men visade sej efter 4 dgr hemma att jag inte hade tillräckligt m mat åt han så jag fick börja komplettera m ersättning... slutade amma ca. 3 dgr efter de för de kändes som man pina han när han först sku amma o inte bli mätt o sen få ordentlig mat.. + att matningen blev o ta över en timme sen paus i 2 h o mata igen... kändes som man bara matade han hela tiden.

men han e nöjd, riktigt nöjd nu när han får ordentligt me mat, han gick bara upp 50 gram från födsel vikten första 2 veckorna när ja bara amma han, men nu har han gått upp 1 kg på 2 veckor så han har tagit igen de ;)

i efterhand har jag även konstaterat att min sk. dille va sötsaker för jäklars va godis ja åt och allt möjligt sött ja kom över, hade svårt att erkänna de när ja vänta han men har inte alls nått behov av godis nu... haha

återhämtningen blev sammanlagt ca 2 veckor innan jag kunde komma upp ur sängen utan att de gjore ont. är fortfarande öm och har nu gått 5 veckor. (1/10-08)